Det var den frågan jag fick flest gånger efter att jag delade att jag för första gången på flera år längtar efter semestern tillsammans med mina barn.
Och vet du?
Jag förstår verkligen varför så många tänker så men jag tror att svaret både är ja och nej.
Ja, vissa saker blir faktiskt enklare.
- Barn kanske kan klä på sig själva.
- De kan bära sina egna saker.
- De kanske leker själva en stund.
- Du slipper kanske en bebis som skriker sig igenom varje bilresa.
Det vore konstigt att säga att det inte gör skillnad.
Men samtidigt…
Jag tror att vi ibland gör det lite för enkelt för oss när vi kopplar allt till barnens ålder.
För sanningen är att två familjer med exakt lika gamla barn kan ha helt olika vardagar
Ett barn på fyra år kan vara väldigt självständigt.
Ett annat fyraårigt barn kan behöva sin förälder nästan hela tiden.
En sexåring kanske sover hela natten.
En annan vaknar flera gånger.
En tonåring kanske klarar sig mycket själv.
En annan mår psykiskt dåligt och behöver sina föräldrar mer än någonsin.
Och så finns vi mammor, vi är olika, vi har olika energi.
- Olika personligheter.
- Olika stöd runt omkring oss.
- Olika relationer.
- Olika ekonomiska förutsättningar.
- Olika arbeten.
- Olika barn.
Därför tror jag att det blir farligt när vi börjar jämföra.
”Du har ju äldre barn.”
”Du har bara ett barn.”
”Du har små barn, vänta bara tills de blir tonåringar.”
Som om någon måste vinna tävlingen om vem som har det svårast.
Jag önskar att vi istället kunde tänka:
Vi gör alla vårt bästa utifrån de förutsättningar vi har just nu
Och här kommer kanske det viktigaste jag lärt mig.
Den enorma skillnaden jag känner inför den här sommaren handlar faktiskt inte främst om att mina barn blivit äldre.
Den handlar om att jag har förändrat mitt sätt att tänka.
Tidigare gick jag och väntade på att livet skulle bli enklare.
När barnen blir större…
När de sover bättre…
När någon behöver mig lite mindre…
Då ska jag börja ta hand om mig själv.
Men det hände aldrig.
För livet fortsätter bara att byta ut en utmaning mot ett annat.
Det som förändrade allt var istället när jag insåg att selfcare inte handlar om vilka förutsättningar jag har.
Det handlar om hur jag förhåller mig till dem.
Att sluta vänta, att sluta tänka att jag måste förtjäna återhämtning.
Att börja skapa små stunder för mig själv mitt i livet som det faktiskt ser ut, att välja mig mitt i det som pågår, att välja mig lite oftare.
Och det är det jag älskar mest med den metoden jag använder idag.
Den fungerar inte bara när barnen är två år.
Den fungerar inte bara när de är tio år.
Den fungerar oavsett om livet känns lätt eller tungt.
För livet kommer alltid förändras.
Men sättet vi möter livet på kan vi faktiskt träna.
Och kanske är det där den största friheten finns.
2 reaktioner på ”Är det inte bara för att barnen blivit äldre?”
Jag har barn som har det tufft i skolan så för mig har småbarnstiden definitivt varit ”lättare” men det tyckte jag inte då. Men hade jag vetat då vad jag går igenom nu hade jag försökt njuta mer och börjat ta hand om mig själv då så jag hade det att falla tillbaka på nu när jag behöver det mer än någonsin.
Jag är i spädbarnstiden nu och tycker att det är väldigt utmanande med sömnen men tänker samtidigt på alla vakennätter jag kommer ha när hon är tonåring och iväg. Nu vet jag iaf vart hon är.