Jag började skriva för att orka andas.
Att sätta ord på tankarna har varit mitt sätt att förstå mig själv, sortera känslor och sakta landa.
När jag skriver blir allt lite tydligare.
Selfcaremamman började egentligen som ett försök att läka mig själv.
Att dela min resa blev min terapi, ett sätt att påminna mig om att jag inte var ensam i allt det där som småbarnslivet förde med sig.
Och det visade sig att jag verkligen inte var det.
Den här bloggen blir en förlängning av det.
En plats där jag kan skriva fritt, utan filter.
Om livet som mamma, om stress, glädje, självkärlek och allt däremellan.
Om hur jag fortfarande försöker hitta balansen mellan att vara allt för alla och att inte glömma mig själv på vägen.
Jag vet inte exakt vart den här bloggen ska ta vägen,
men jag vet att den kommer från hjärtat.
Och jag hoppas att du som läser ska känna igen dig,
att du ska känna att du inte är ensam, oavsett var du är just nu.
Så, varmt välkommen hit.
Till mina tankar, till min resa,
och till en plats där vi kan få andas lite tillsammans.
